For heAVens SAKe cAtch me BeFore I kill more
I cANnot control myselF
[Rubrik illustreras i mitten av texten genom bild där en viss William Heirens skrivit ovanstående med läppstift på en spegel.]
"Det verkar finnas en darwinistisk princip i historien, som gör att sanningen alltid kommer fram."
- Anders Edwardsson, föredrag om Reagan på Föreningen Heimdal
"OK, that´s it. Jag har inget emot motargument i sak och/eller kul skämt. Rena dumheter däremot accepteras icke. Du befrias inom en minut eller så från min FB och jag vill inte se dig här igen. Jag har viktigare saker för mig!"
- Samme Edwardssons sista ord till Andreas Wirsén innan de slutade vara Facebookvänner
Edwardsson blev inte alls sårad. Nejdå, inte alls!
Det kliade i fingrarna förstår ni. Edwardssons reaktionära propaganda över FaceBook kunde inte stå oemtosagd år ut och år in. Jag hade länge tänkt dra ur proppen själv, men nu gjorde han det åt mig. Det behövdes bara lite av mina patenterade visdomsord för att få honom att göra jobbet, mycket lättare - och mer stimulerande! - än att gräva i ändlösa FaceBook-menyer för att försöka hitta Unfriend-knappen.
"Utbytet" gick till såhär. Anders Edwardsson publicerade en liten bild från den Koch-sponsrade tankesmedjan American Heritage Foundation, där Ronald Reagan flåshurtigt pekar mot tittaren, och så står det skrivet, med samma töntiga film-cowboyspråk som George Bush sedan gjorde till sitt - "If you can't make them see the light, make them feel the heat."
Mina satir-/spindelsinnen började tingla och fick det att klia i fingrarna, så jag skrev:
"Sparka den där skinntorra gamla mumien en gång så försvinner han i ett moln av damm...
Inte ger han av så mycket hetta, inte.
Men vad man borde göra är att gräva upp honom, sticka silvernålar i hans fotsulor och påla hans hjärta så att han inte reser sig igen."
Varpå Edwardsson svarade som ovan, och så är vi inte FaceBook-vänner längre.
Säg, var finns FaceBook-vännerna som ovännade mig igår. . . - och var finns den snö som föll ifjol?
Vad gäller Edwardssons första odödliga citat, som inleder detta inlägg, så förtjänar det att citeras igen:
"Det verkar finnas en darwinistisk princip i historien, som gör att sanningen alltid kommer fram."
Var ska jag börja? Vad vill in att jag ska göra? Detta uttalande var för mig ren kryptonit. Daniel var närvarande när det yttrades, det var han som drog med mig på föredraget – då utan att jag visste att det var just min bekante Edwardsson som skulle hållla föredraget om Reagan på den anrika, och naxzianstuckna, gamla Föreningen Heimdal. Om vi gör ett SF-experiment och tänker oss att Sven Hedin, som bland annat höll föredrag på Heimdal, via Bondetåget och Gustaf V:s borggårdstal lyckas få med Sverige i Första världskriget på Tysklands sida – då skulle många av oss som läser detta försvinna. Poff! Farfarsfar dog i en bisats i Remarques roman På västfronten intet nytt – och du fick aldrig födas! Lyckligtvis fick mer förnuftiga sinnen tillfälle att väga in, och Sverige kom att gå en annan väg.
Vid sidan av att inför Första världkriget kampanja för att döda mängder av våra farfarsfäder, och ägna sig åt lite klädsam, men numera - om sanningen ska fram, i finare sällskap något skamlig - Nazism under det Andra, kan Föreningen Heimdal räkna till sina stolta ögonblick även då de såg detta odödliga citat födas!
"Det verkar finnas en darwinistisk princip i historien, som gör att sanningen alltid kommer fram."
- Anders Edwardsson
Var ska jag ens börja? Unga studenter i Idéhistoria kunde bli doktorer på att utreda alla nivåer det här påståendet är fel på. Börja med ordstävsvisdomen ”Segraren skriver historien”, och fortsätt att bena därifrån. Hur skulle en ”darwinistisk” princip göra att de livskraftigaste idéerna överlevde – hur kan man ens överföra en biologisk idé som Evolutionsteorin (inte ”darwinism”) till Idévärlden?
Kanske kunde man pröva med Richard Dawkins, denne överskattade pamflettist och socialdarwinistiske ideolog, och pröva hans begrepp ”mem”. ”Memer” är enligt Dawkins idéer som tävlar med varandra, och vill föröka sig i människors hjärnor på samma sätt som djur vill försöka sig på jorden. Om vi accepterar begreppet ”mem” kanske Edwardsson verkligen är något på spåren... Nej, du har rätt, det är bara trams!
Edwardsson och jag sågs på krogen en gång en annan gång, och han sade: ”Det är bättre att bli äldre, om man ska syssla med idéer. Då ser de en inte som en ung, idealistisk spoling längre. Men jag har offrat mycket för mina idéer. En man i min ålder kunde ha haft familj, en villa...”
Ni som inte känner till konservativa pamflettisters själsliv, och Edwardsson spelar i Korpdivisionen för konservativa pamflettister, kan aldrig förstå vilken uppoffring detta är. Att ha frun, familjen och villan är för KonPamfen en lika viktig accessoar som chihuahuan i handväskan är för Paris Hilton.
Men så sitter man där på föredraget och ser Edwardssons forskningsresultat, två spalter som ställer Europa och USA bredvid varandra: ”Europa - Stalin ; USA – Reagan”. På den nivån. Och där och då förstår man, att uppoffringen var värd det!
[Bild, Heirens1945.jpg; Länk: http://24.media.tumblr.com/tumblr_m5h3sb5phb1ryreb8o1_500.jpg]
Innan jag åkte ut på öronen ur Edwardssons facebookssfär hann jag se att nu har han gift sig, och köpt ett litet hus i USA. En passande slutkläm, detta att köpa ett hus från det land där hus gjorts billiga just av att följa den ekonomiska ideologi han ägnat hela sitt vuxna att springa efter kaffe åt.
Vi talar, vänner, om mannen som tog Timbro-pengar för att apa efter nån amerikansk bok*, troligen den där som FDR förlänger Depressionen i, och sedan prova konceptet på Sverige. I En annorlunda historia (Timbro, 2009) berättar Anders Edwardsson hur det inte var Socialdemokraterna, ibland i koalition med Centern, som byggde den enorma förbättring i levnadsvillkor som skapades för det stora flertalet under 1900-talet i Sverige. Nej, i själva verket var det Borgarna som gjorde det – och om inte Socialdemokratin hade suttit vid ratten så hade det faktiskt gått dubbelt så bra. Och om ni köper det, så har Edwardsson en bro att sälja till er... Den går mellan Malmö och Köpenhamn och kallas Öresundsbron - han säljer den för sin gamla fasters skull, som bara brukade använda den för att köra till kyrkan ibland på söndagarna...
Andreas Wirsén
___
* Jag skulle kunna forska mer i det här, men jag orkar faktiskt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar