Vi tänkte att vi kunde exploatera den här trenden innan det blir en trend. Se därför över mitt förslag nedan, och skicka sedan vidare till programmerarna. Let's rock, grabbar! /Andreas]
Koppar: Ett datorspel
Säljtext:
Du störs av tillvarons komplexitet.
Du minns barndomens Super Mario Bros-spelande.
Tänk: Ett mål. En klar uppgift.
Ett filter av mening som får omvärlden att framstå i ett förklarat ljus.
I din barndom räckte det att med knapptryckningar styra en fet italiensk rörmokare i hans jakt på prinsessor, svampar och guldpengar. Men nu, när du i verkliga livet försöker hoppa på sköldpaddor drämmer farbror Blå ner sin tunga hand på din axel och sätter dig i gladiatorskolan/ungdomsfängelset. Svamp är inte rätt produkt får din eftertänksamma, mogna vuxenålder. Släpp lös din inre kabelpundare!
* Tre verktyg: Bågfil, knipstång, kofot!
* 44 gram koppar ger pengar till en tjacksil!
* Klä dig i svart och göm dig från Securitas!
* Bryt dig in, lokalisera koppar, dra ner ledningar och fönsterbleck, fyll skåpbilen med dem!
Koppar! erbjuder spelaren en mycket realistisk simulation av amfetaminbrukarens mentalitet: Repetitiva tankemönster, stor tolerans för monotona, repetitiva arbetsmoment.
* Prova på arbete lika tungt som något inom verkstadsindustrin - utan att behöva lämna varken din dator eller mysfåtölj!
* Var klimatsmart! Extra poäng för den som istället för att bränna bort plasten kommer åt kopparen genom att skala kablar för hand.
* Välj eller skapa din egen spelkaraktär: Kenta, Stoffe eller kanske Chrille P?
*BONUSSPEL! Ta på dig hockeymasken och döda UrbanExplorare med motorsåg eller machete!
[Här tänker jag mig några screenshots. Perspektivet är fps, så spelaren ser sina egna händer i en 3D-värld. Hen kan välja vilket verktyg hen vill hålla i handen, knipstång, kofot eller svets. Händerna är grova, smutsiga, med plåsterlapp och skit under naglarna. Spelaren ser ut över övergivna industrilandskap. På en bild kan det vara ett staket att klippa upp. På en annan en övergiven fabrik, tänkt med olika avlagringar: rostiga maskiner, lager av mossa, lager av graffitti.]
Introtext till spelet:
Metallen fick trådarna att sjunga. Naturens tämjda krafter pulserade i dem, gör så fortfarande.
I en tid höljd i dunkel, legender från våra förfäders tid, farfars hesa viskningar runt köksbordet, fick jag redan som ung pilt höra om Bruket. Mytiska varelser hämtade upp metallen ur jordens innandöme. De drack starka drycker, slogs och drog morakniv. Och hade inte farfarsfar hållt ett dragspel mot kroppen vid logdansen den kvällen hade kniven trängt in i hans kött, du inte kunnat läsa detta, och vår ättelinje slutat där. Istället föddes min farfar, som gav sina bästa år och slet ut sin kropp åt Bruket.
“Jag fick ett jobb i byggbranschen, i Jonssons firma, men inte har vi haft mycke jobb på sista tin, på grund av ekonomin,” sjöng barden Springsten, och jag har bara att instämma.
Såsom en kraft ur jordens innanmäte fick dessa industriålderns blodådror att vibrera, på samma sätt kom jag under en demons inflytande och fann en annan substans som fick mina egna ådror att vibrera. Utvunnen av häxmästare ur enkla hushållsprodukter i mörka källare, eller i gudlösa laboratorier i Sydamerika där människoliv är billigt - där kemisternas mayaättlingar i tidens gryning höll upp sina offers utskurna hjärtan mot den livgivande solen.En kväll tog jag på demonens uppmaning detta blasfemiska verktyg i mina händer, stack det i en åder och lät dess molekyler bli en del av mitt blod. Jag sov inte den natten, eller på många nätter efter det. Som ett jagat djur greppade jag mina verktyg och klippte upp staketet in till Bruket i jakt på metall.
På mina vandringar har jag mött andra ur min stam, industrisamhällets schakaler, den moderna tidens jägare och samlare. Mina bröder i anden. Metallen vi jagar är blodröd, och säljs till det Östra imperiet. Den heter...
...KOPPAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar