"Med ett schysst järnrör..."

Idag är jag stolt att meddela att jag gick i lågstadiet i tre år tillsammans med Christian Westling, mannen som var med den där kvällen då SD:s hela politik sammanfattades, bättre än någonsin tidigare, i tre babianbröl:

1. "Jävlas inte med svenskarna!"

2. "Skit i den där lilla horan!"

3. "ÖhvaffangööÖÖÖöru!!!"

Nu visar det sig att Christian "Järnrörs-Hulken" Westling har släkt på slottet, han är nämligen brylling till prins Daniel, ni vet han som är gift med kronprinsessan, och så hertig av Västergötland ovanpå det.

Tidningsuppslaget på bilden är från Se&Hör.

Se&Hör, om ni ser detta, ring mig, jag har några scoop till som överskuggar den här lilla järnrörshistorien, och det är scoop från låg-, mellan- och högstadiet.

Lågstadiet:

"Prins Daniels brylling kommer till skolan iförd skölpaddsskal i plast av modellen Mutant Ninja Turtles. Mottagandet blir inte lika triumfartat som väntat. Snarare hånfullt."

"Christian Westling slåss som en tjej, rivs, klöser, drar i håret." Nåväl, det ryktet hade undertecknad också.

Mellanstadiet:

"Brylling till kronprinsessan Victorias make smugglar ut filmer ur föräldrarnas porrsamling till jämnåriga." Han var förstås alltid en resurs, på det sättet.

Högstadiet:

"Westling skaffar sig människovärde genom att mobba tanig hippietjej bara hälften hans storlek. Tjejen byter skola, rollen som gamla skolans mobboffer övergår till Westling istället."

"Money Can't Buy Me Love, men rosor då?!!? Westling överöser ointresserad tjej med rosor på Alla hjärtans dag. Har innan dess skrivit om sig själv i skoltidningen under rubriken 'Speciellt för mig' att han är 'Dum i huvudet'. Aktuella händelser ger Westling rätt i beskrivningen."

Tallboda, där vi växte upp, var ett litet helvete, för flera av oss. Väl inget mot de många andra, små eller större, helveten vi människor byggt åt varandra genom historien, ej heller det största Helvetet av alla, som rymmer de andra inom sig - jorden vi föddes på! Den gamle muntergöken Schopenhauer tyckte om att säga att "Om inte lidandet är livets direkta mål och mening, så måste vår existens överhuvudtaget sakna mening."

På det upplyftande anslaget fortsätter vi vår berättelse – det rör sig alltså om ett helvete av det mindre slaget, ett med litet h. Inte här några gruvarbetare som plaskar omkring med stövlarna fyllda av lymfvätska och var, som något ur Sjalamovs berättelser från Kolyma. Nej, inget straffläger i kallaste Sibirien, bara en lågstadieskola utanför Linköping, som straffläger sett förkrympt med flera dimensioner, något närmare den typ av straffläger som Strindberg talade om då han skrev att ”livet var en straffanstalt för brott begångna innan man var född.” Meningen innan börjar han: ”Detta hindrade inte att skoltiden, den första, betraktades som en lärotid för helvetet och icke för livet; [...] att hela livet låg som en tung tryckande mara dag och natt, då det icke hjälpte att kunna sin läxa innan man gick hemifrån.” Nej, det var ett straffläger av denna betydligt mindre dödsbringande typ än Kolyma var, Kolyma med i genomsnitt 27% döda per år – för i Tallbodaskolan, under alla de år jag gick där, inträffade inte ett enda dödsfall. Det rörde sig istället om den milda form av själadöd våra skolor producerar landet öve när de lär ungarna den för samhället nyttigaste lektionen – att komma i tid varje morgon, sitta still och hålla käften. En huvudregel i Tallboda var att man inte stack ut, för då gjorde det ont. Jag och Christian Westling stack ut. Några nedslag i hur Westling stack ut har jag gjort ovan – mig talar vi inte om idag, men den nyfikne kan försöka se vad han kan göra med ledtrådar som ”Mössa-Nisse”, eller... Nog!

Medan jag blev den varma, empatiska person som skriver dessa rader har Christian alltså sett till att ta ut sina aggressioner på det nationella planet, genom att anta en ideologi där han istället för att bli utesluten själv bestämmer vilka som får vara med, och vilka som inte får det. Av gammal mobbningsmåltavla som kommer till skolan i sin tonårsninjamutantsköldpaddskostym i plast blir det alltså medlemmen i partiet som försöker förvandla hela landet till en skolgård i jätteformat, där Partiet utser måltavlan för mobbingen! Frågan om kvinnans rättigheter tvångsadopterar de, tills citat från Kungsgatan den där lilla horan slut citat näbbar sig mot representanter från Partiet. Skillnaden är att när folk med utomeuropeiskt ursprung kallar kvinnor hora gör de det av kulturella skäl, medan sverigedemokraterna på Kungsgatan gör det för att de druckit sig så redlöst berusade att de har minnesluckor så stora att det går att köra en lastbil igenom dem, dessutom är alla jämt emot dem och då kan man lätt hamna lite i försvarsställning och kanske gå till överdrift något lite någon gång... Så enorma hål i minnet fick Erik Almqvist att hjärnan blivit en enda schweizerost, och minnesluckorna är så enorma att de slukat till och med hans minne av filmen de spelade in under kvällen. Vissa tror att Almqvist ljuger när han tittar med ärliga blå ögon in i kameran och säger att han inget minns, knappt ens känner igen uttrycket ”babbe”. Det är illvilliga tungor som säger det! I själva verket bildade hans minnesluckor sådana enorma svarta hål att de sög i sig delar av själva filmmaterialet, så att det bildades luckor till och med i det, och det är den filmen, med inbyggda minnesluckor i, som Erik Almqvist lät publicera på YouTube. Hur Expressen fått tag i hela filmmaterialet, utan minnesluckor, är ett verkligt mysterium, vars enda naturliga förklaring är att FRA via satellit plockat upp filmen från Kent Ekeroths mobil innan Erik Almqvists minnesluckor frätit sönder den till det skick som han senare publicerade den i. Hur skapar man sådana kosmiska minnesluckor, kanske någon undrar? Det kan knappast komma från normal sprit, snarare något östeuropeiskt rävgift. Christian Westlings mamma växte upp i Tjeckoslovakien – möjligen var det hon som köpte ut åt sonen och hans kompisar. Christian, Erik och Kent, nästa gång ni dricker östeuropeiskt hembränt föreslår jag er att ni lyssnar till det gamla husmorstips jag lärde mig i Ryssland!; Om du sätter ner ett finger i spriten och snurrar runt tills det bildas bubblor, så kan du se på bubblorna om det är etanol- eller metanolalkohol du fått tag i. Det ena blir man full av, och av det andra också, men blind därtill. Om bubblorna stiger uppåt är det en sort, sjunker de nedåt är det den andra. En av dem kan man dricka, men jag har glömt vilken... Så ni får forska lite på det där, annars riskerar ni att få sådana där fruktansvärda svarta mutanthål till minnesluckor igen, av den sort som till och med äter i sig in i filmer...

Fast egentligen är situationen pinsamt bekant, och utspelar sig varje fredagskväll på mängder av uteställen i en mängd små och större städer i hela vårt avlånga land. Våra tre charmtroll har inte lyckats få tag i någon hona, och börjar i stället se sig om efter lite råkurr istället. Att de väljer att gå fram och tjafsa med en tv-komiker som hånat deras parti som händelsen får en politisk nyans – i McDonald's på Borlänge hade man hittat en annan anledning att börja slåss, till exempel att man inte gillade hur någons mössa såg ut, eller att man ser någon som har en storebror som en gång i tredje klass knuffade ner en i en snöhög, och man går fortfarande och grämer sig över det så man går fram och knackar killen på axeln...

Det vanliga mönstret får ytterligare en politisk dimension av orden man använder. ”I mitt syfte beter du dig som en babbe just nu!” säger Almqvist till Soran Ismail. Låt oss snabbt titta förbi att Almqvist nog egentligen ville säga ”I mitt tycke beter du dig som en...” o.s.v. ... Han är finne, han har lite svårt med svenskan. Ingen jag frågade hade hört ordet ”babbe” tidigare – jag umgås inte i sådana kretsar. Det är del av en intern, rasistisk jargong från de snäva kretsar dessa verkliga svenskar kommer ifrån. Så sanna svenskar är de, att de inte kommer överens med några andra svenskar! ”Den där lilla horan” har vitt skinn och talar svenska utan brytning – till och med med högstatusaccent, men vad hjälper det? Hon ställde sig på fel sida!

Varför fanns filmen kvar? Av samma anledning som amerikanska soldater trädde upp avhuggna öron på snöre i Vietnam – videon var en trofé, killarna var stolta över vad de gjort! ”Skönt att veta att ingen av oss backar” säger Kent Ekeroth. Förutom för journalister då – för dem backar de!

Christian, Christian – låt mig citera ett stycke litteratur som ni kryptonazister borde tycka om, nämligen ur Hávamál: ”Tungan är förste dråparen!” Det betyder att förolämpningar är att likställa med dråp.

Jag dräpte dig först!

Din jävla fitta!

C A W

Et deo tu ratium

Då tar jag och kastar handsken in i Ringen! 

När Daniel för en tid sedan utfärdade sin löjliga utmaning angående amerikanska konstituionen så tänkte jag "vad är egentligen viktigt för världen?". Jag tänkte och tänkte och kom in på ett ämne jag tror vi alla älskar: kyrkohistoria. Det finns få historier som innehåller så mycket våld, drama, kärlek, inte-sex, sex, bråk om betydelsen av enskilda meningar. 

Naturligtvis så innehåller kyrkohistorien en ändlös mängd ämnen att diskutera till, men det finns ett särskilt som är en riktig brännpunk. Kyrkoconcilier!

Långa möten där gubbar i hattar samlas för att utröna Guds vilja och leda Kristenheten frammåt. 

Så utmaningen är: vilket concilium är din favorit?

Naturligtvis så måste du inte välja en katolsk, men vi håller oss innom riktig Kristendom, så det är Protestantisk, Katolskt, Reformert eller Ortodoxt som gäller asså.

Ett concilium kan för tillfället defineras som en samling av kyrkliga ledare för att definera kyrklig doctrin och är på ingen sätt anknutet till Mark Ames eller Ron Paul.

Stop me before I kill again!

For heAVens SAKe cAtch me BeFore I kill more

I cANnot control myselF

[Rubrik illustreras i mitten av texten genom bild där en viss William Heirens skrivit ovanstående med läppstift på en spegel.]

"Det verkar finnas en darwinistisk princip i historien, som gör att sanningen alltid kommer fram."

- Anders Edwardsson, föredrag om Reagan på Föreningen Heimdal

"OK, that´s it. Jag har inget emot motargument i sak och/eller kul skämt. Rena dumheter däremot accepteras icke. Du befrias inom en minut eller så från min FB och jag vill inte se dig här igen. Jag har viktigare saker för mig!"

- Samme Edwardssons sista ord till Andreas Wirsén innan de slutade vara Facebookvänner

Edwardsson blev inte alls sårad. Nejdå, inte alls!

Det kliade i fingrarna förstår ni. Edwardssons reaktionära propaganda över FaceBook kunde inte stå oemtosagd år ut och år in. Jag hade länge tänkt dra ur proppen själv, men nu gjorde han det åt mig. Det behövdes bara lite av mina patenterade visdomsord för att få honom att göra jobbet, mycket lättare - och mer stimulerande! - än att gräva i ändlösa FaceBook-menyer för att försöka hitta Unfriend-knappen.
"Utbytet" gick till såhär. Anders Edwardsson publicerade en liten bild från den Koch-sponsrade tankesmedjan American Heritage Foundation, där Ronald Reagan flåshurtigt pekar mot tittaren, och så står det skrivet, med samma töntiga film-cowboyspråk som George Bush sedan gjorde till sitt - "If you can't make them see the light, make them feel the heat."

Mina satir-/spindelsinnen började tingla och fick det att klia i fingrarna, så jag skrev:

"Sparka den där skinntorra gamla mumien en gång så försvinner han i ett moln av damm...

Inte ger han av så mycket hetta, inte.

Men vad man borde göra är att gräva upp honom, sticka silvernålar i hans fotsulor och påla hans hjärta så att han inte reser sig igen."

Varpå Edwardsson svarade som ovan, och så är vi inte FaceBook-vänner längre.
Säg, var finns FaceBook-vännerna som ovännade mig igår. . . - och var finns den snö som föll ifjol?

Vad gäller Edwardssons första odödliga citat, som inleder detta inlägg, så förtjänar det att citeras igen:

"Det verkar finnas en darwinistisk princip i historien, som gör att sanningen alltid kommer fram."

Var ska jag börja? Vad vill in att jag ska göra? Detta uttalande var för mig ren kryptonit. Daniel var närvarande när det yttrades, det var han som drog med mig på föredraget – då utan att jag visste att det var just min bekante Edwardsson som skulle hållla föredraget om Reagan på den anrika, och naxzianstuckna, gamla Föreningen Heimdal. Om vi gör ett SF-experiment och tänker oss att Sven Hedin, som bland annat höll föredrag på Heimdal, via Bondetåget och Gustaf V:s borggårdstal lyckas få med Sverige i Första världskriget på Tysklands sida – då skulle många av oss som läser detta försvinna. Poff! Farfarsfar dog i en bisats i Remarques roman På västfronten intet nytt – och du fick aldrig födas! Lyckligtvis fick mer förnuftiga sinnen tillfälle att väga in, och Sverige kom att gå en annan väg.
Vid sidan av att inför Första världkriget kampanja för att döda mängder av våra farfarsfäder, och ägna sig åt lite klädsam, men numera - om sanningen ska fram, i finare sällskap något skamlig - Nazism under det Andra, kan Föreningen Heimdal räkna till sina stolta ögonblick även då de såg detta odödliga citat födas!

"Det verkar finnas en darwinistisk princip i historien, som gör att sanningen alltid kommer fram."
- Anders Edwardsson

Var ska jag ens börja? Unga studenter i Idéhistoria kunde bli doktorer på att utreda alla nivåer det här påståendet är fel på. Börja med ordstävsvisdomen ”Segraren skriver historien”, och fortsätt att bena därifrån. Hur skulle en ”darwinistisk” princip göra att de livskraftigaste idéerna överlevde – hur kan man ens överföra en biologisk idé som Evolutionsteorin (inte ”darwinism”) till Idévärlden?
Kanske kunde man pröva med Richard Dawkins, denne överskattade pamflettist och socialdarwinistiske ideolog, och pröva hans begrepp ”mem”. ”Memer” är enligt Dawkins idéer som tävlar med varandra, och vill föröka sig i människors hjärnor på samma sätt som djur vill försöka sig på jorden. Om vi accepterar begreppet ”mem” kanske Edwardsson verkligen är något på spåren... Nej, du har rätt, det är bara trams!

Edwardsson och jag sågs på krogen en gång en annan gång, och han sade: ”Det är bättre att bli äldre, om man ska syssla med idéer. Då ser de en inte som en ung, idealistisk spoling längre. Men jag har offrat mycket för mina idéer. En man i min ålder kunde ha haft familj, en villa...”
Ni som inte känner till konservativa pamflettisters själsliv, och Edwardsson spelar i Korpdivisionen för konservativa pamflettister, kan aldrig förstå vilken uppoffring detta är. Att ha frun, familjen och villan är för KonPamfen en lika viktig accessoar som chihuahuan i handväskan är för Paris Hilton.
Men så sitter man där på föredraget och ser Edwardssons forskningsresultat, två spalter som ställer Europa och USA bredvid varandra: ”Europa - Stalin ; USA – Reagan”. På den nivån. Och där och då förstår man, att uppoffringen var värd det!

[Bild, Heirens1945.jpg; Länk: http://24.media.tumblr.com/tumblr_m5h3sb5phb1ryreb8o1_500.jpg]

Innan jag åkte ut på öronen ur Edwardssons facebookssfär hann jag se att nu har han gift sig, och köpt ett litet hus i USA. En passande slutkläm, detta att köpa ett hus från det land där hus gjorts billiga just av att följa den ekonomiska ideologi han ägnat hela sitt vuxna att springa efter kaffe åt.
Vi talar, vänner, om mannen som tog Timbro-pengar för att apa efter nån amerikansk bok*, troligen den där som FDR förlänger Depressionen i, och sedan prova konceptet på Sverige. I En annorlunda historia (Timbro, 2009) berättar Anders Edwardsson hur det inte var Socialdemokraterna, ibland i koalition med Centern, som byggde den enorma förbättring i levnadsvillkor som skapades för det stora flertalet under 1900-talet i Sverige. Nej, i själva verket var det Borgarna som gjorde det – och om inte Socialdemokratin hade suttit vid ratten så hade det faktiskt gått dubbelt så bra. Och om ni köper det, så har Edwardsson en bro att sälja till er... Den går mellan Malmö och Köpenhamn och kallas Öresundsbron - han säljer den för sin gamla fasters skull, som bara brukade använda den för att köra till kyrkan ibland på söndagarna...

Andreas Wirsén
___
* Jag skulle kunna forska mer i det här, men jag orkar faktiskt inte.

Koppar: Ett datorspel

[Detta är ett första utkast. Våra säljkillar har sagt att nästa stora grej kommer att bli kabelpundare - de lever utanför lagen och har sina egna uttryckssätt och uppförandekoder. De länsar övergivna fabrikslokaler på koppar och säljer den till Kina. De bor på husvagnscampingar i Göteborgstrakten. 
Vi tänkte att vi kunde exploatera den här trenden innan det blir en trend. Se därför över mitt förslag nedan, och skicka sedan vidare till programmerarna. Let's rock, grabbar! /Andreas] 

Koppar: Ett datorspel

Säljtext:

Du störs av tillvarons komplexitet.
Du minns barndomens Super Mario Bros-spelande.
Tänk: Ett mål. En klar uppgift.
Ett filter av mening som får omvärlden att framstå i ett förklarat ljus.
I din barndom räckte det att med knapptryckningar styra en fet italiensk rörmokare i hans jakt på prinsessor, svampar och guldpengar. Men nu, när du i verkliga livet försöker hoppa på sköldpaddor drämmer farbror Blå ner sin tunga hand på din axel och sätter dig i gladiatorskolan/ungdomsfängelset. Svamp är inte rätt produkt får din eftertänksamma, mogna vuxenålder. Släpp lös din inre kabelpundare!

* Tre verktyg: Bågfil, knipstång, kofot!

* 44 gram koppar ger pengar till en tjacksil!

* Klä dig i svart och göm dig från Securitas!

* Bryt dig in, lokalisera koppar, dra ner ledningar och fönsterbleck, fyll skåpbilen med dem!
Koppar! erbjuder spelaren en mycket realistisk simulation av amfetaminbrukarens mentalitet: Repetitiva tankemönster, stor tolerans för monotona, repetitiva arbetsmoment.

* Prova på arbete lika tungt som något inom verkstadsindustrin - utan att behöva lämna varken din dator eller mysfåtölj!

* Var klimatsmart! Extra poäng för den som istället för att bränna bort plasten kommer åt kopparen genom att skala kablar för hand.

* Välj eller skapa din egen spelkaraktär: Kenta, Stoffe eller kanske Chrille P?

*BONUSSPEL! Ta på dig hockeymasken och döda UrbanExplorare med motorsåg eller machete!

[Här tänker jag mig några screenshots. Perspektivet är fps, så spelaren ser sina egna händer i en 3D-värld. Hen kan välja vilket verktyg hen vill hålla i handen, knipstång, kofot eller svets. Händerna är grova, smutsiga, med plåsterlapp och skit under naglarna. Spelaren ser ut över övergivna industrilandskap. På en bild kan det vara ett staket att klippa upp. På en annan en övergiven fabrik, tänkt med olika avlagringar: rostiga maskiner, lager av mossa, lager av graffitti.]

Introtext till spelet:

Metallen fick trådarna att sjunga. Naturens tämjda krafter pulserade i dem, gör så fortfarande.
I en tid höljd i dunkel, legender från våra förfäders tid, farfars hesa viskningar runt köksbordet, fick jag redan som ung pilt höra om Bruket. Mytiska varelser hämtade upp metallen ur jordens innandöme. De drack starka drycker, slogs och drog morakniv. Och hade inte farfarsfar hållt ett dragspel mot kroppen vid logdansen den kvällen hade kniven trängt in i hans kött, du inte kunnat läsa detta, och vår ättelinje slutat där. Istället föddes min farfar, som gav sina bästa år och slet ut sin kropp åt Bruket.

“Jag fick ett jobb i byggbranschen, i Jonssons firma, men inte har vi haft mycke jobb på sista tin, på grund av ekonomin,” sjöng barden Springsten, och jag har bara att instämma.

Såsom en kraft ur jordens innanmäte fick dessa industriålderns blodådror att vibrera, på samma sätt kom jag under en demons inflytande och fann en annan substans som fick mina egna ådror att vibrera. Utvunnen av häxmästare ur enkla hushållsprodukter i mörka källare, eller i gudlösa laboratorier i Sydamerika där människoliv är billigt - där kemisternas mayaättlingar i tidens gryning höll upp sina offers utskurna hjärtan mot den livgivande solen.
En kväll tog jag på demonens uppmaning detta blasfemiska verktyg i mina händer, stack det i en åder och lät dess molekyler bli en del av mitt blod. Jag sov inte den natten, eller på många nätter efter det. Som ett jagat djur greppade jag mina verktyg och klippte upp staketet in till Bruket i jakt på metall.

På mina vandringar har jag mött andra ur min stam, industrisamhällets schakaler, den moderna tidens jägare och samlare. Mina bröder i anden. Metallen vi jagar är blodröd, och säljs till det Östra imperiet. Den heter...  

...KOPPAR!

TheFjellströmAmendments

När jag utmanade mina Korridorskamrater så visste jag faktiskt inte vilka Amendments jag skulle välja. Jag hade såklart en viss aning, men samtidigt finns det många bra att välja mellan. Det finns även en rad dåliga att välja mellan.

Jag tror att mina kamrater förutsatte att jag skulle välja Det Andra Tillägget till ”Bill Of Rights” som min favorit. Det lutade länge åt det hållet, då Det Andra Tillägget är oerhört viktigt ut frihetssynpunkt. Det Andra tillägget är det som garanterar medborgarna rätten att äga och bära vapen. Det är med andra ord det tillägget som beskyddar alla andra tillägg. Men samtidigt vore det lite för enkelt. Därför väljer jag det Tillägg som jag har starkast emotionell dragning till. Närmligen Det Första Tillägget i ”Bill of Rights”.

Det Första Tillägget skyddar medborgarnas rätt till yttrandefrihet, pressfrihet, religionsfrihet, rätten att samlas, samt rätten att kritisera sin regering utan rädsla att bli bestraffad för det.

Det här är något som alla ytligt håller med och tycker är en ”bra sak”. Problemet i vårt samhälle är att dessa friheter ständigt försöker inskränkas och har inskränkts i Sverige. De flesta accepterar enbart dessa rättigheter när det gäller ytranden som vi alla håller med om. Jag ska återkomma till det senare i texten och nu istället kommentera hur Det Första Tillägget är skrivet. Själva skrivningen avslöjar nämligen det mest fantastiska med den amerikanska konstitutionen:

Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.

Om vi översiktligt jämför denna text med exempelvis den svenska Tryckfrihetsförordningen så märker vi en distinkt skillnad: Där den svenska Tryckfrihetsförordningen listar de rättigheter som medborgarna har fått av staten, så hindrar den amerikanska staten från att begränsa rättigheter som medborgarna har naturligt.

Jag härleder denna slutsats till den Amerikanska Självständighetsförklaringen som fastslår följande:



We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed.

Rättigheterna föregår alltså staten, och statens uppgift är att skydda dessa naturliga rättigheter. Det är rättigheter vi har i vår egenskap av människa. Oavsett om staten väljer att erkänna detta eller ej.

Nu till varför detta tillägg är så viktigt för ett fritt samhälle. Tillägget skyddar en mängd friheter, men alla kokar ner till den grundläggande friheten; nämligen rätten att få uttrycka sin åsikt i tal eller skrift.

Denna grundläggande frihet är alltid under attack. Särskilt här hemma i den bög-feministiska vänsterdiktaturen tidigare känd som Sverige. Här råder det en stor förvirring om varför en lagligt skyddad yttrandefrihet är så viktig.  Etablissemanget tror att yttrandefriheten behövs för att debattera saker som vilken muffins som är godast, vilket fotbollslag som är bäst, om vi ska höja eller sänka arbetsgivaravgiften och vem som kommer vinna årets uppsättning av Idol. Men dessa saker behöver inte skyddas av yttrandefriheten. Det som behöver skyddas är det som så många avskyr. Det som sårar och, ja, kränker. Men etablissemangets vänsterteknokrater kan inte acceptera ett sådant samhälle. Ett samhälle där människor använder sin frihet till dåliga saker. Ett fritt samhälle helt enkelt. Därför lever i numera i De Lättkränktas Värld, där varje antydan till politiskt inkorrekt yttrande är en kränkning och där olika minoritetsgrupper (samt numera även majoritetsgrupper) tävlar i lättkränkthet och försöker förbjuda det som stör dem. Statens järnhårda näve skall användas till att krossa all yttrande som kan tänkas göra någon upprörd. Om den personen tillhör en grupp som samhället anser vara tillräckligt ”utsatt”, självfallet.

Om man anser att våra ”rättigheter” inte är något annat än privilegier givna till oss av staten (hur nu människor kan delegera en rättighet dom inte har) så ligger det såklart nära till hands att alltid vilja inskränka det som sårar och kränker. Om man däremot anser att rättigheter kommer av vår natur, så kommer man till den självklara slutsatsen att ingen har rätt att med våld förhindra en annan människa i tal eller skrift uttrycka sin åsikt. Hur dum eller sårande den än må vara.

Den danska författaren Paol Henningsen skrev en gång:

Yttrandefrihetens värde är att den träder i funktion om en regering begår misstag - och därför får dess gränser aldrig bestämmas av den sittande regeringen eller det härskande partiet.”

 

Om staten tillåts begränsa vår yttrandefrihet, vad finns det då som säger att de imorgon inte kommer förbjuda dig eller mig att säga det vi tycker? Det är alltid ett sluttande plan.

 

När det gäller frågan om vilket Tillägg i ”Bill of Rights” som jag tycker bör upphävas har jag även här stått och vägt mellan två olika Tillägg. Det Sextonde och det Sjuttonde. Men i slutändan så föll valet på det Sjuttonde tillägget:

The Senate of the United States shall be composed of two Senators from each State, elected by the people thereof, for six years; and each Senator shall have one vote. The electors in each State shall have the qualifications requisite for electors of the most numerous branch of the State legislatures.

When vacancies happen in the representation of any State in the Senate, the executive authority of such State shall issue writs of election to fill such vacancies: Provided, That the legislature of any State may empower the executive thereof to make temporary appointments until the people fill the vacancies by election as the legislature may direct.

This amendment shall not be so construed as to affect the election or term of any Senator chosen before it becomes valid as part of the Constitution.

 

Det innebär alltså att senatorerna väljs på samma sätt som kongressledamöterna i Representanthuset, genom direkta val. Tidigare så valdes senatorerna av respektive delstats kongress.

Varför är då detta så allvarligt? Är det inte bättre att folket direkt väljer sina representanter? Självfallet är det så, men det görs redan genom just valet till Representanthuset. Dessa kongressledamöter är folkets representanter i den federala kongressen. Märk väl, att de amerikanska grundlagsfäderna aldrig föreställde sig USA som en demokrati (ordet demokrati nämns aldrig i den amerikanska konstitutionen), utan som en federal republik. En federal republik som utgjords av fria och självständiga delstater. Dessa delstater representerades av senatorerna. I och med Det Sjuttonde Tillägget förändrades den politiska dimensionen totalt. Alltmer makt flyttades till den federala staten på bekostnad av delstaterna och lokal representation. För de amerikanska grundlagsfäderna var det en självklarhet att Amerika utgjordes av delstaterna. Idag är resonemanget snarare att delstaterna har skapats av den federala staten (ungefär som att träd skapas av skogen och inte tvärtom). För att den federala makten ska brytas och Amerika återigen ska bli en republik både i ord och handling, måste det Sjuttonde Tillägget upphävas. 

 

Nu till den delen av blogginlägget som in gode vän och antagonist Andreas Wirsén föreslog. Nämligen att vi även skulle välja vår favorit bland de förslag till Tillägg som aldrig har blivit ratificerade. Det finns såklart en uppsjö av dylika och jag har enbart valt bland dem jag hittade på wikipedia. Men även då var det förhållandevis svårt att välja. Men med tanke på Amerikas finansiella situation och dess seriositet så valde jag:

Balanced Budget Amendment

Som lyder enligt följande:

SECTION 1. Except as provided in section 2 of this article, the aggregate amount of expenditures made by the Government during any fiscal year shall not exceed the net amount of revenue received by the Government during that fiscal year.

SECTION 2. The provisions of section 1 shall not apply to any fiscal year--

(1) if at any time during that fiscal year the United States is in a state of war declared by the Congress pursuant to section 8 of article I of this Constitution , or

(2) if, with respect to that fiscal year, the Senate and the House of Representatives each voting by at least two-thirds of its membership agree to a concurrent resolution stating, in substance, that a national economic emergency requires the suspension of the application of section 1 for that fiscal year.

In exercising its power under paragraph (2) of this section, the Senate and House of Representatives shall take into consideration the extent and rate of industrial activity, unemployment, and inflation, and such other factors as they deem appropriate.

SECTION 3. The Congress shall have power to carry this article into effect by appropriate legislation.

SECTION 4. This article shall take effect on the first day of the first fiscal year which begins after the date of its ratification.

SECTION 5. This article shall be inoperative unless it is ratified as an amendment to the Constitution by the legislatures of three-fourths of the several States within seven years from the date of its submission to the States by the Congress

 

Detta tillägg har vid flera tillfällen försökts ratificerats. Sedans 1991 då det bara skiljde en röst i senaten innan delstaterna kunde ratificera det. Så nära var det. Vad har då skett sedan dess? USA har idag en statsskuld på över 16 biljoner dollar, eller sextontusen miljarder dollar. Det här är ett fullständigt ohållbart scenario vilket kommer elda till statskonkurs för USA. Den enda anledningen till att USA idag kan ”hantera” en sådan monstruös statsskuld beror på de artificiellt låga räntorna skapade av den amerikanska riksbanken, Federal Reserve, genom devalvering av dollarn. Skulle Federal Reserve höja räntorna för att rädda dollarn, skulle USA inte kunna betala räntorna på sina skulder samtidigt som de ska betala för ett sjukförsäkringssystem, pensionssystem och ett imperium. Allternativet är alltså antingen statskonkurs eller hyperinflation. Enligt en ny rapport från CBO (Congressional Budget Office) står följande att läsa:

U.S. debt was half of the country’s total revenue in 2009, 10 years ahead of the 2019 prediction set by the CBO in 2007.

National debt is set to increase to 80 percent of GDP by 2014 according to the current projection by the CBO. This is set for five years before the projection given in 2009 and 13 years before the projection in 2007.

Det enda sättet att förmå oansvariga politiker att varje år lägga fram en budget som är helt och fullt finansierad är att tvinga dem genom en lag. Därför är Balanced Budget Amendment det tillägg jag helst skulle vilja se ratificeras.

 

 

 

Ödmjukheten kommer med gryninen

Ja, som vanligt erbjuder Daniel en enkel lösning, för mig, för världen, för självaste Gud.

Inte ens Jehova står över hans mästare och skapare Ron Paul, universums befriare.

eller?